konstig rubrik men sann juh!
Jag gillar att sova, äta, prata, få uppmärksamhet och kärlek. Låter ungefär som en bebis när man tänker efter- en lite mer vuxen bebis. Jag gillar att lyssna på musik, se på serier och umgås med mina vänner.
Det jag tror är så speciellt i tonåren är nog att man får börja ta mer ansvar och tänka mer själv, vara mer självständig. Sen tror mina föräldrar att jag inte har någon egen vilja utan att jag bara gör som mina kompisar gör, detta blir jag väldigt arg och irriterad över! Vi gör saker tillsammans för att vi tycker det är kul eller för att vi tycker eller känner på ett visst sätt. Bara för att man har samma åsikter som sina kompisar behöver inte det betyda att man inte har en egen vilja, för tro mig jag har absolut en egen vilja och egna åsikter! Varför hade jag annars gått emot mina föräldrar i deras åsikter? eller varför händer det då att jag, Gabbe och Filippa har stora diskutioner ibland om olika saker som vi tycker olika om? Antagligen för vi tycker olika och för att vi alla är rätt så envisa... ahahah.

Nu tillbaka till att vara tonåring, det är rätt skönt för man förväntas ta lite ansvar men endå inte kunna göra allt själv. Man är liksom mitt emellan att vara vuxen och barn vilket betyder att man kan vara både vuxen och hur barnslig och töntig som helst och man kan skylla att man är tonåring. Man kan säga till mamma när man inte får göra något man vill att : Jag är väl ingen bebis? Eller tvärt om, ibland kan man använda sig av att : Jag är bara ett barn! hhaha så det är ju faktiskt väldigt användbart att vara tonåring! :)