Jag börjar sakta nu inse att jag ska iväg. I tre veckor ska jag leva i ett främande land, bo hos en okänd familj. Prata ett annat språk än va jag är van vid. Jag kommer inte ha mina föräldrar med mig eller någon annan vuxen person som jag känner. Det enda jag egentligen har som trygghet är att Caroline kommer vara med mig. Vi har känt varandra sendan vi föddes faktiskt. Det kommer vara skönt att ha någon som känner mig där. Samtidigt kommer det också vara skönt att hon är den enda som gör det. Jag kommer få lära känna många nya människor, det är spännande men också ganska läskigt. Jag hoppas verkligen att detta blir den bästa upplevelsen! För samtidigt som jag är så taggad och verkligen vill göra detta så tänker jag på hur mycket jag kommer missa och sakna här hemma. Jag kommer missa alla roliga saker som mina vänner kommer hinna göra under dessa tre veckorna, som dom sedan kommer minnas och prata om, vilket gör att jag kommer känna mig mindre delaktig och kanske utanför?
Och sen kommer jag inte träffa min familj på tre veckor, TRE veckor så länge har jag aldrig varit ifrån varken familj eller vänner. Haha hur ska detta gå? Jag tror iallafall att min mamma är mer nervös än mig! ;)